onsdag 14 januari 2009

NEEEEEEEEEEJ!!!!?!?!?!?

Shibby kommenterade på mitt inlägg "Andar (Spöken)"..
och skrev då lite om sin farfar som kände av andar..
Då kommenterade jag det, och kommentaren svävade iväg
till värsta förklaringen till hur det gick till när jag fick
reda på att min bror JONAS gått bort..

Det fälldes många många tårar att skriva den här kommentaren..
och därför tog det också lång tid..
Och jag tänkte dela med mig av den kommentaren till er...*

***


Jag har aldrig öppnat mig tillräckligt..
men tror att jag kan.. men jag vill inte.. min mamma är likadan..
Mamma och jag märker saker som inga andra märker..
När min bror gick bort så visste jag inte ens att han va så dålig..

jag visste att han låg på sjukhus..
men hade hört samma dag att han var på bättringsväg,
och flyttades därför hem till det mindre sjukhuset hemma....

Detta va dagen innan han gick bort..


Iaf på kvällen så fick jag en låt av en kompis..
som jag bara fastnade för och lyssnade repeat heeela natten på..
Kunde inte sova på grund av detta.. och grät hela natten..
Speciellt vid ett speciellt ställe i låten,
så grät jag varje gång.. och fattade inte varför..
men jag kände nåt obehag... Något väldigt ledsamt....
Tänkte på min bror.. men fattade aldrig riktigt..

Jag kunde inte sätta fingret på vad det va jag reagerade på?! =(
jag spelade in ett kort klipp på
just DET partiet som jag grät till varje gång..
och skicka det via telefonen till varje medlem i min familj,
och mina närmaste vänner.. och skrev till detta mms nånting som typ
"Säger inte den här låten dig något?"
typ.. Jag kommer inte ihåg riktigt?!...


Dagen efter kom min syster på besök till mig och
hon hade precis vart hemma hos min bror (som gick bort)
och hämtat en fotölj som jag skulle få,
som hon kom och lämnade hos mig.

Då berättade jag detta igen för henne
och bad henne lyssna på låten..
Och hon och jag började gråta EXAKT SAMTIDIGT
och på detta samma ställe i låten igen?!?!..

Ett litet tag efter så ringer telefonen.. Det är Pappa..



"-Hej svarar jag.

-Hej.. säger pappa med ledsen snyft ton..
...Pappa är tyst... (jag hör lite snyftande)

-Pappa vad är det? säger jag och får en stoooor klump i halsen..
och inser vad jag känt på mig hela natten :(

...jag börjar panikandas och gråta..
Pappa försöker säga något men har svårt att få fram det..
till slut får han fram:

-Jag tycker att du och Emma ska komma hem.
..säger Pappa till slut..

-NEEEJ!!?!??? skriker jag...

-Jo.. gråter pappa fram..

-NEEEEEEEEEJ??!?!??! panikskriker jag ut så hela göteborg hör.. =(

-Jo, han är borta... Säger pappa med gråt i rösten..

Han får knappt fram orden.. det va sååå jobbigt att höra!! =(

-Så jag tycker ni ska komma hem hit till sjukhuset,
Farmor och jag är redan här, Mamma och Klas är påväg...
..säger Pappa..

-NEEEEEEEEEEJ skriker jag bara och tappar greppet
om telefonen, mina ben bara viks,
hela jag blir förlamad och kan knappt andas..
..Och hela kroppen skakar..

-Pappa jag ringer upp dig. tvingar jag fram och lägger på..
och storlipar och skakar så det gör ont i hela kroppen..
samtidigt som jag ringer Mamma.

Vi bara grät i luren!!!!... Jag kunde inte prata..
Vi lade på och jag ringde Emma (syrran)..
Alla va helt förstörda.

Jag har aldrig känt sådan smärta
och känt sådan overklighet i hela mitt liv!
Jag fanns inte, men ändå var mina tankar överallt och
helt förvirrade. Och kroppen skakade och värkte
och jag kunde inte ligga, inte sitta, inte stå..
jag skrek konstant heeeela tiden.. mitt på köksgolvet..

Till slut klarade jag av att greppa telefonen igen och
ringde Klas (Min andra bror)..
DÅ va han strax framme vid sjukhuset..
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen??! =(

*

Det jag ville komma fram till var, att när vi fick
veta klockslaget då Jonas* gick bort..
så var det EXAKT SAMMA KLOCKSLAG
som jag och min syster började gråta på
i det speciella känsliga partiet i låten..*?!?!?

*

Jag hoppas ingen annan får känna en sådan här smärta..
Tyvärr så kommer det ju att ske..
Men det borde inte få ske.. =(


*Vila i Frid Jonas ~ 2006-02-17*


Kram Sandra.


bloglovin

8 kommentarer:

  1. tänkte samma sak när jag skrev min kommentar till dig men glömde spara den sedan :/

    det är hemskt det som hänt men det bästa är egentligen och prata om det för det finns så många som känner likadant kanske är det inte om samma person men det är alltid lika svårt att förlora någon!

    SvaraRadera
  2. Ja.. det va skitskönt att skriva det här.. men i stunden var det svinjobbigt och tog hur lång tid som helst.. och många tårar föll.. Men efteråt kändes det som en lättnad.. =)

    SvaraRadera
  3. Ja detta va känsligt att läsa...tårarna rinner... få stanna upp och läsa för att torka bort tårarna ett par gånger....Du skriver så man få sån inlevelse i det hela, såg mig själv i bilen när du ringde mig och min stackars bror som körde mig och har nån bredvid sig som gråter om vartannat, måste varit jobbigt för honom. Han var ju ganska fäst vid Jonas, dom var ju mycket på ishockey tillsammans. Ja de va en jobbig tid. Men du vet ju att han har det bättre där han är nu, Vi är tacksamma för den tiden vi fick med honom här, han gav mycket glädje och det är de vi ska minnas...puss o kraaam

    SvaraRadera
  4. Till MAMMA:

    mm jag kände att detta va nyttigt att få ur mig.. Och det är säkert nyttigt för dig att läsa..

    När du skriver om morbror Jimmy så kommer jag och tänka på när han stod vid Jonas grav vid begravningen.. Då han fick panik och sprang iväg och grät i massor* :(
    jag sprang efter honom och kramade honom.. hela hans kropp skadade fruktansvärt mycket. Han kunde knappt gå, och höll på att ramla flera gånger* =(

    mmm jag vet att jonas är på en bättre plats nu* Men jag saknar honom här iaf*

    Älskar dig Mamma!

    SvaraRadera
  5. Nej så hemskt :'( Det var ritkigt känsligt att läsa och fällde några tårar själv.

    <3

    SvaraRadera
  6. beklagar verkligen! livet är så grymt många gånger,när jag läser detta får jag en klump i halsen.Jag har själv varit med om detta för inte så längesedan. vi måste tänka positivt annars går vi under med! och det tror jag inte dom vill, dom är på en mkt bättre plats än vad vi är, det är jag helt säker på sköt om dig sandra och din familj mvh /Roffe

    SvaraRadera
  7. Jag förstår hur du känner dig.
    Verkligen sorgligt att läsa.
    Det är som din mamma säger: Du skriver med sådan inlevelse så det är svårt för mig att inte fälla en tår när jag läser detta.
    Kraaaamm

    SvaraRadera
  8. Till THOMAS:

    Tack så mycket för din fina kommentar Thomas*
    Det värmer.

    Mvh
    Sandra

    SvaraRadera

ANONYMA kommentarer besvaras ej.