Jag mådde skit och var inte mig själv i 2 år..
första året kunde jag inte prata om han..
kunde inte höra nåt om honom..
kunde inte hantera eller svara på frågor om min familj
eller hur många syskon jag hade..
kunde absolut inte lyssna på den där speciella låten....
ingenting..
Jag slogs och gjorde massa dumma grejer som jag aldrig
skulle gjort annars.. :(
Till slut sa jag till mig själv att sluta..
det kändes som att allt jag gjorde va på grund av Jonas..
på så sätt kändes det som att jag vände allt till att vara negativt,
på grund av Jonas..
Och jag ville inte att det skulle kännas som Jonas fel..
jag kan styra över mig själv..
och jag vet att jonas vill att jag ska vara glad..
och han vill absolut inte att jag ska göra alla dessa dumma grejer
på grund av hans bortgång..
Jag sjöng även in den där "speciella låten" i studion
efter 1 år eller 1 och ett halvt år..
för att komma över sorgen lite mer..
Jag hade inte kunnat lyssna på den här låten under hela den tiden..
Det tog svinlång tid innan jag kunde börja sjunga och spela in..
Jag bara grät massor i början..
klarade inte av att lyssna på den..
Till slut började jag sjunga.. och det var mycket "lipen-i-halsen"..
och många stopp där jag började as-lipa...
Men till slut fick vi ihop låten..*
ALLA i familjen fick den i julklapp,
som ett minne till Jonas*
Jag kan lägga upp låten på en länk,
så att folk kan ladda hem den och lyssna på den..
Men tänk nu på att jag sjunger med lipen i halsen..
så det är lite småfalskt här o där.. och den är heller inte mixad..
Så det är äkta känsla och sorg i låten* =(
onsdag 14 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera