Idag tränade jag på gymmet med Nadja.
Hon var svinduktig.. tränade hårt o bra! Jag är även stolt över min egna träning hihi :P
Efter träningen passade jag på att sola också :P Skönt!
tisdag 13 januari 2009
Bra Nadja!
Sådär ja.. då va man hemma och hunnit med och äta god mat o allt efter träningen..
Idag tränade jag på gymmet med Nadja.
Hon var svinduktig.. tränade hårt o bra! Jag är även stolt över min egna träning hihi :P
Efter träningen passade jag på att sola också :P Skönt!
Idag tränade jag på gymmet med Nadja.
Hon var svinduktig.. tränade hårt o bra! Jag är även stolt över min egna träning hihi :P
Efter träningen passade jag på att sola också :P Skönt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inlägg
Hahaha sluta nu :P ^^
SvaraRaderaVad vart det för trevligt då ?
Vet du hur svårt det är att skriva på sin panna med chokladsås?
Hahah ja! Hur svårt som helst är det iaf! :P ^^
SvaraRaderaLåter gott de : )
Neh nu ska jag sova :P Ha det bra!
kram
Gott att ni kom iväg!! =D
SvaraRaderaTack Sandra!.
SvaraRaderaBe happy dont worry.. =)
Idag har ja inte tränat.. Kosten har med varit katastrof idag.
Tips: Ta 10 min uppvärming innan och 30 min cardio efter så tröttar du ej ut kroppen på samma sätt och får mer ork till styrkeövningarna. =)
kramar
fick tårar i ögonen när jag läste det du skrev :/ först att ni började gråta precis det klockslaget är lite läskigt!
SvaraRaderaoch att förlora någon som är så pass nära en är jobbigt, jag har inte förlorat någon i familjen men släkt och vänner har gott bort och man vet inte vad man ska ta vägen eller göra!
Min kompis gick bort för snart 2 år sedan, jag fick veta det på min utbildning till mitt jobb, det började pratas om att han kille gått bort i markaryd och efter ett tag när dom nämnde hans namn Anders då kom tårarna jag bara nä det är inte Ander johansson va, dom bara jo han hette Johansson eller jonasson eller liknande, och då brast det, jag sprang ut ur utbildningssalen och in på toaletten visst inte var jag skulle ta vägen, hade inte haft kontakt med honom på hur länge som helst det var över ett halvår innan som jag pratade lite med honom på vent med några andra kompisar! när jag gråtit lite och trodde jag skulle klara av resten av dagen på utbildningen så gick jag in och satte mig vid datorn igen men bara efter någon minut så så brast allt igen kunde inte lyssna kunde inte sitta instängd där inne var tvungen att gå ut och sätta mig och bara gråta, sedan fick dom andra rast och utbildarna var borta och pratade och vi var rätt många gamla kompisar som umgicks när vi var 13-17 år med den här killen på det företaget så dom samlade ihop oss efter rasten i ett rum där vi fick sitta i över en timma på betalad tid till och med och prata med varandra om Anders och det kändes skönt att prata med andra som kände honom som man själv känt honom massa gamla minnen och allt sånt där, vi fick även gå hem för dagen efter som vi inte skulle klara av att sitta på telefon eller utbildning, samma kväll var vi nere med blommor där olyckan hade hänt vi satt där i timmar folk kom och gick men jag och ett par till satt där, och konstigt nog gick klockan jätte snabbt, det är inte ofta den gör det när man är ledsen och allt bara känns hopplöst, men det kändes som om Anders var där med oss och fick tiden att gå snabbare för att han inte ville se oss så ledsna som om han ville se oss glada och gå vidare och minnas honom bara. Hans mamma var oxå vid platsen en liten runda och jag beundrade hennes starkt för ett par ord hon sa, "det måste ha funnits någon mening med att Anders gick bort" att kunna säga så är väldigt starkt av en mor som precis mist sin son!
Jag vet det är inte samma sak att mista en vän som en bror eller syster men det tar riktigt hårt på en man vet inte var man ska ta vägen eller göra känns som om man sviker dom om man skrattar och är glad, men jag tror ändå det är något dom vill man ska vara egentligen, att man inte ska deppa ihop för att dom är borta för egentligen finns dom ju alltid med oss! jag vet inte alls hur jag skulle reagera om någon i familjen gick bort men jag tror att jag skulle känns mig helt borta själv skulle antagligen inte orka med att göra någonting!
Men alla ställde upp för varandra under den tiden Anders hade gått bort och han hade världens finaste begravning med många människor och gamla vänner som minns honom!
Det är synd att det alltid drabbar dom snälla och fina människorna först, för Anders var sådan aldrig såg han ner på någon alltid hjälpte han alla med allt ställde upp och fanns där och var alltid glad!
Men ibland blir jag oxå arg på honom varför skulle han klättra upp på det där jävla tåget varför kunde dom inte gå runt eller bara klättra över där nere, var han verkligen tvungen att gå upp på taket på tåget, varför var dom så dumma och festade på en vardag i en håla där inget är öppet då varför lixom! varför skulle han resa sig helt upp när han redan fått en liten stött, varför kravlade han bara sig inte ner från tåget istället.
och så blir jag arg på killen som det tyvärr hände samma sak med i hässleholm fast med andra tankar bakom den killen försökte komma undan polisen och klättrade över tåget och dog, hade han tagit en annan väg hade inte tåget i markaryd stått där och ingenting hade hänt!
jag har nu i efterhand fått veta att Anders alltid velat springa och hoppa över tågvagnar du vet som dom gör i typ vesternfilmer och sånt, det var detta han skulle testa på och tänkte antagligen inte på att det är ström i ledningarna även när tågen står stilla :S
Men man klarar mer än man tror så länge man får stöd från familj och vänner så kan man efter ett tag gå vidare, för jag tror inte dom skulle vilja något hellre än det, skulle jag gå bort så skulle detta varit det jag önskade mig mest, att folk skulle kunna minnas mig för den jag var och fortsätta kämpa på med sina liv för att inte själva gå miste om massa som jag då själv går miste om!